Är det straffbart att vara lycklig? Ibland känns det så... Så fort det går bra ska något/någon komma i vägen och förstöra. Varför är det så? Man lever bara en gång, kan man inte få njuta under den tiden? Man vet ju aldrig när det tar slut.
Det blir inte roligare än man gör det till, sägs det. Men det är inte hela sanningen.
Om allt man önskar bara går i kras endå, då spelar det väl ingen roll vad jag gör?
- Försök o se det från den ljusa sidan. Om det inte finns någon ljus sida då?
Är så trött på att behöva bli besviken hela jä**a tiden.
Kan inget för en gångs skull bli som jag vill?
Önskar att man kunde sluta grubbla, ta dagen som den kommer. Men det blir ju inte bättre för det. När dagen som kommer ändå blir misslyckad.
Man känner sig så himla värdelös, som att man inte är värd nåt bättre.
Kan man inte få ha lite tur?
När man träffar någon man gillar och tror att det ska bli något bra, så blire bara skit.
Man blir iväg tvingad från sitt hem, lååångt ifrån sina kompisar.
Man mår skit men är så duktig på att dölja det så alla tror att det går över, bara för att man inte skär sig i armarna?
Jag stänger känslorna inom mig...
Men önskar bara att ja kunde trolla, göra allt bra!
Vill kunna lita på folk, slippa få en kniv i ryggen helt plötsligt.
Jag vet det kan alltid vara värre, men det skiter jag i.

Vill bara få vara Lycklig